Glad Påsk! (några dagar efter...)

Söndag 20 April

Han är uppstånden!
Jesus alltså, uppstog idag.

Vi har vart lediga över påskhelgen ( YEAH) och har spenderat fredag och lördag på en golfestat och legat vid en pool samt solat i bikini för första gången sedan vi kom hit! Helt underbart! Vi känner oss lagom bortskämda, med betoning på lagom.

Tillbaka till dagens huvudperson, Jesus, han som uppstod idag. Det firade vi med att åka ner till Engcamini i södra Swaziland. Det är ett område mitt ute i vad för mig verkar ingenstans och Linn skulle säga att det är allderless för nära till närmaste granne.

Här har Pastor Vusi sin församling och han har högtiden till ära väckelsemöten under 10 dagar.

Vi har fortfarande inte riktigt vant oss med Swazimöterna. Första delen bestod av lovsång som var mer som ett aerobcpass. Man kan få känslan av att om man inte luktar svett så har man inte lovsjungit tillräckligt. När man tror att lovsången är klar så har man oftast fel.

Andra delen bestod utav att skicka upp oförbrädda svenskar på en scen och be dom dela något. Predikostolen var hög som ett hus och jag tror att man max såg toppen av mitt huvud över den. Efter det var den ännu mer lovsång och sedan kom den tredje delen som bestod utan en musikal predikan.

Okej jag ser att jag kan uppfattas kritisk och jag är inte alls det. Snarare tvärt om! Jag älskar det! Detta var nog ett utav de bästa mötern som ja har vart på sedan vi kom hit.

Det finns en sådan gladje och frihet i denna församlingen. Trott att de saknar mycket så har de glädjen i Jesus och den räcker! Det är något som jag kommer göra mitt bästa för att ta med hem.

Hela kvällen avslutades på ett fantstiskt sätt. Vi stod utanför kyrkan och pratade när vi plötsligt hörde en melodi vi kände igen. Vi sprang in till Pastor Vusi som havlt skrek this is the swedish national anthem!! Han såg ganska nöjd ut.

Så galet overkligt att att höra Du gamla, du fria i Swaziland! Den har nog aldrig vart vackrare än här. Om mindre än fyra veckor är vi hemma. Jag längtar så galet mycket samtidigt som jag inte vill lämna den här landet och människorna här. De här veckorna har sprungit förbi utan att vi änns har märkt det och ni i efterhand kan jag önska att man insåg hur kort tid tre månader igentligen är i början.

Vi syns snart!

Carro