"Dansa fastän hjärtat brister" sjunger SÄKERT! i en av sina låtar. Jag har aldrig sett någon dansa som om det var sista dagen i livet, förän här, i Swaziland.
I en kyrka i en liten by, har man fått en ny keyboard. En 13 årig kille har lärt sig manövrera den och när någon av sångarna börjar sjunga, slår han in tonart, takt och bakggrundsbeat. Electro. I en kyrka ute i Afrikas vildmark. Volymen är så hög att man tror att öronen ska trilla av. Det är så varmt att svetten rinner redan innan alla börjar dansa. Men alla älskar det. Alla sjunger med, inte bara med rösten, utan med hjärtat och kroppen.
Plötsligt mitt i allt electro-beat kommer en liten tanig man upp på scenen. Han springer från ena ändan till andra och skriker (eller kanske growlar) HAAAAALELUJAAAAAA! Tolken springer åt andra hållet och översätter till AAAAAAMMMEEEEEN! Så håller de på medans pianisten spelar någon klämkäck slinga i tystnaden mellan vrålen.
Efter ett tag börjar man sjunga igen, och här kommer dansen in. Alla lägger i nästa växel; bokstavligt. Man hoppar, man letar efter får, man sjunger "hamba hamba" "lutho lutho" (vi går vi går, men hittar inget inget... typ) och man springer runt och letar och konstaterar att jag hittar inte fåret. Unga som gamla dansar med för allt va de är värda.
Dessa människor har i våra ögon i princip ingenting. De lever i lerhyddor och äter papp 7 dagar i veckan, och emasi om man har tur. Deras barn är undernärda och likaså de själva. Men de lovsjunger, och tackar för att Gud försörjer dem. De dansar. Dansar som om det inte fanns någon morgondag.
Det som förenar oss är vår Gud. Svart som vit, ung som gammal, tjej eller kille, pastor eller arbetare. Hur vi bor eller hur mycket pengar vi har på fickan spelar inte längre någon roll. För vi tror på en och samma Gud. Vi lovsjunger tillsammans, och vi dansar tillsammans. Vi Dansar fastän att våra hjärtan brister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar