Skräckblandad förtjusning

Jag är säker på att ni alla känt det någon gång. Den där känslan av total exaltering och ren och skär skräck. Skräckblandad förtjusning. 

Den känslan har slagit mig många gånger sedan vi kom hit. Bara idag har jag tänkt på det minst tre fyra gånger. 

I det tidigare inlägget kunde ni läsa om vår resa till engcamini. Innan resan hem sa jag till sherri, "I don't Know what I am supposed to feel about this, if I should be totally terrified for crashing or getting stucked, or if Should be superexited to see if God fixes this and take us home to hawane before the day is over". Och det var verkligen sanning. Sliten mellan två sidor satte jag mig tillslut i kombin (efter att vi fått loss den från där den fastnade) och konstaterade att vilket som så är detta ett minne jag kommer bära med mig! 

Ett minne jag kan berätta för mina barnbarn när de frågar mig vad jag har gjort i mitt liv. 

Sedan är det en sak till som får mig att känna skräckblandad förtjusning; regnet. 

Regnet här är totalt GALET. Det blir liksom så blött att det inte ens är värt  att ta på sig skor, för man kommer ändå art bli blöt utifrån och in. En del av mig vill gå ut i full mundering och bli just det, blöt utifrån och in, medans den andra delen av mig vill att det ska bli sol och under tiden det regnar bara vill sitta inne och titta på film hela dagen lång och ALDRIG gå ut i det där blöta regnet. 

Men Hursom blir även det på något vänster ett minne. 

Jag kommer minnas den där kvällen då vi spelade spel och lekte lekar tillsammans med harfieldtean på andra sidan farmen, hur vi sedan blev dyblöta bara på de få metrarna mellan huset och kombin. Hur vi sedan sprang från bilen till vårt kök, utan skor för att de är värdelösa här i detta regnet. Hur vi var blöta topp till tå för att de 15 cm djupa pölarna skvätter när man springer. Hur vi kunde va poolparty utanför vår stuga, för att regnet samlat en så stor pöl där. Hur vi knappt kunde sova för att regnet dånar på plåttaket så högt. 

Allt det där kommer vi minnas. Även om jag inte förstår vad det betyder idag, eller ser äventyret medans jag är mitt i det, så är det de här små guldkornen av tankar som jag kommer att bära med mig, resten av mitt liv. 

Ha de! KRAM