Måndag till onsdag var vi på vår andra ICBC resa. ICBC står
för In Community By Community och är missionsplatser runt om i Swaziland som
stöttas av Potter´s Wheel church och deras olika arbeten.
ICBC hjäpler församlingen på en plats genom att bygga en kyrka,
skola och starta ett jordbruk för att församlingen sedan ska kunna bli
självförsörjande.
Vi reste tre timmar söder ut till en liten by vid namn
Engcomini.
Där spenderade vi hela tisdagen med att bygga en lekplats
till barnen på skolan. Om det bitvis var tungt och att man fick båsor på
händerna så var det mer än värt det när 25 barn runt 5 år sedan springer,
hoppar och leker på bildäcken som vi har grävt ner.
Några av barnen tyckte att det var roligare att hoppa ner i
hålen som vi hade grävt för gungorna eller att flytta på jordhögarna…
Vi bodde i större trästuga med 4 sovrum och ett ”allrum” där
vi stuvade in oss 15 personer. Men det fanns el den här gången (HURRA!!) men
inget rinnande vatten så disken gjordes utomhus och toaletterna fanns i ett annat
hus. Detta hade inte var något problem om det inte var för att det värst
regnvädret sedan vi kom till Swazi var nu.
Det kändes som om man badat med käder på efter att ha diskat
och man behöve brottas med getter som sökta skydd från regnet för att kunna
komma in på toan.
När man befinner sig mitt i det så glömmer man lätt bort hur priviligerade vi är. Att det är under två dagar och inte året runt som vi diskar utomhus. Man får slå sig på kinden och gå vidare.
Vi han inte göra klart lekplatsen men vi fick höra här om
dagen ( inte Linns här om dagen som kan
betyda i sommras, utan typ i torsdags) fick vi höra att ett team från Sydafrika
kommer åka dit och bygga klart det. Sherri (vår handledare) har lovat oss
bilder!
Regnet fortsatte under natten till onsdagen och under dagen.
Detta resulterade i att innan vi ens lämnat tomten kör minibussen fast och
behövs dras upp men hjälp av Sherris truck, kedjorna till blivande gungorna och
lite putt hjälp.
Jag ångrar så att jag inte filmade detta!
Resten av lervägen var intressant men allt gick bra trott
att vi var några millimetrar från att krocka med en ko.
Det är inget ovanligt här utan korna står oftare vid
dikeskanten eller på vägen än i en hage.
Ha bäst! puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar