Att komma hem

3 h väntan på flygplatsen, 3 på tåstationen, ett 30 minuter försenat tåg, 30 min stillastående utanför katrineholm. 

En 23 kg tung ryggsäck, en 9 kg tung resväska och en handväska. Perrong efter perrong susar förbi. Plötsligt händer det: "nästa station, Herrljunga, Herrljunga" En evig väntan på att dörrarna ska öppas. En hög trapp och sedan ser jag dem. 

Mamma, Pappa, en gråtande storasyster och hennes make, farmor, farfar och morfar. Alla med tårar i ögonen och jag kastar av mig min ryggsäck på en bänk och springer mot dem alla. Min syster hoppar upp och klänger sig fast runt mig. 

Så många lärdomar jag fått med mig. Så många historier.

Så lång tid, så mycket saknad, så mycket kärlek. 

Väl hemma på gården kommer lillebror springandes mot mig med ett ansikte förvridet av gråt. Vem kan hålla sig då? En kram längre än någonsin på många sätt, längre frånvaro, längre tid att kramas, längre lillebror. Han har nästan växt ikapp mig nu. På något galet vänster. 

Så lång tid, så mycket saknad, så mycket kärlek.