torsdag 6 februari 2014
Min väg till Swazi - Carro
Veckorna efter jul har gått så läskigt fort!
Med enbart 12 (!!!) dagar kvar till avfärd vill jag berätta lite kort om hur jag hamnade på Götabro och varför en praktik i Swaziland.
Jag gillar att ligga några steg före i min planering och vara förberedd, så redan innan jag hade bestämt mig för vilket gymnasium jag skulle gå på visste jag att jag ville gå bibelskola direkt efter.
Jag kollade runt och försökte lyssna in vad det fanns för bibelskolor i Sverige och vilka som lät intressanta. Men jag hade tre kriterier för vad jag ville att min bibelskola skulle innehålla. Jag ville ha en skola med socialprofil, internat och utlandspraktik.
Götabro kom upp ett flertal gånger under det år som jag gick tvåan på gymnasiet från flera olika håll. Så en sen natt på Frizon festivalen, som är belägen ca 500 meter från Götabro kursgård, gick jag tillbaka själv från min husvagn. Jag kände en sådan frid och glädje i tanken av att jag skulle befinna mig på denna plats under ett helt år.
Att gå på Götabro är ett av de bästa besluten som jag har fattat och jag har verkligen känt sedan första veckan att jag är på rätt plats. Under de här månaderna har jag utvecklat såå mycket som människa men även väldigt mycket i min tro och relation till Gud.
Jag har så länge jag kan minnas haft ett stort intresse för biståndsarbete och en längtan till att få göra en skillnad för människor med andra förutsättningar än jag själv.
Jag längtar efter att få vara med och bygga upp samhällen och människor som har drabbats av krig, epidemier, naturkatastrofer eller livet i sig själv.
Jag har alltid kunnat tänka mig att vara i Afrika eller Asien en länge tid och arbeta med något projekt.
Jag och Linn hade pratat innan om att det vore kul ifall vi fick åka tillsammans till arbetet i Swaziland då vi båda ville göra ungefär samma saker under våra praktikmånader och arbetet där verkade sjuktlockande!
När jag sedan satt på Evas kontor och fick förslaget att åka till Hawane Farm i Swaziland med Linn och två killar blev jag väldigt glad och sjuktpeppad!
Det är inte förs nu den senaste veckan som jag verkligen har insett att vi åker snart! det är inte längre något som ligger en bit in i framtiden utan det är nu vi åker. Det är på riktigt!
Jag hoppas att du vill följa mig och oss på vår praktik och dina böner är mer än välkomna!
Puss och Kram
Etiketter:
Carro
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar